Jag har inte sedan start tyckt om Littorin. Han ger inte ett förtroligt intryck, inte heller särskilt smart. Fejkar examensbeviset men får sitta kvar. Smutskastar sina barns namn i skenmanöver. De tre skälen kommer nu kopplas till ett sexköp. Erfarenheten säger att han har köpt fler kvinnor än Anna och kanske kommer det ut fler snart.

Jag hatar män som utnyttjar kvinnor. Jag vill inte bilda mig en förståelse för hur jobbigt Littorin har haft det, för jag utgår från att han är en väldigt sjuk man. Som tror att det enda som hjälper är en utlösning för att trycket i huvudet ska släppa.

Var i tanto idag efter jobbet och åt ett sushi-picknick med vännerna. Något som stört mig är när picknick felstavas till picnic. Jag är ingen språkpolis men irritationen växte i samband med att jag inte fick ihop pick med nick.  Pick, att man plockar (mat) verkade ju logiskt men inte nick.

Så wikipedia blev räddningen. Picknick är ett låneord från franska pique-nique och betyder lustfärd (och förstås picknick). Så romantiskt franskt. Och så fel ute jag var.

En fundering jag haft under dagen är om det finns kvinnonamn som associeras med vatten och vad det har för betydelse. Tänker just på Roland, Kaj, Fjordur och Gullmar. Hittade sistnämnda på namnarkivet som har sitt ursprung från Gullmarsfjorden. Ja, kanske lite långsökt men inte desto mindre kopplat till vatten. Fann till min förvåning namnet Halvdan. Där kan man verkligen ställa sig frågan hur namnvalet påverkar barnet.

Efter en relativt grundlig analys finner jag de facto att vattennamnen bottnar i synen om mannen som jägare, den som fångar maten och kvinnan är den som får vara hemma och sköta hushållet. Man ska också minnas att förr (i början av 1900-talet) betydde det otur om mannen mötte en kvinna på väg ned till fiskebåten. Så pass mycket otur att mannen fick ställa in dagens fisketur. Att det sedan kanske handlade om lathet -  äntligen fick mannen skylla på att få en ledig dag – eller en irrationell verklighetsuppfattning lämnar jag obesvarat.

Innan jag slumrade till framför fotbollen i helgen undrade jag vad Per Morberg gjorde i Paraguays fotbollslag.

Nelson Valdez?

Per Morberg?

När jag sökte efter foton på Valdez hade diverse bloggar tillika aftonbladet registrerat samma sak. Men strunt samma om detta inlägg kommer något sent. Alla mina läsare är ju inte inbitna fotbollsfantaster och detta var väl värt att blogga om. Har inget att göra med gårdagens utmaning. Alls.

Har antagit en utmaning av omak som innebär ett blogginlägg per dag denna vecka. Omak, detta inlägg tillägnas därför till dig. Vi hade idag ett djupt samtal om livet. Det jag nu har kommit fram till är att jag skulle ha svårt för om mannen lämnade huset med nedanstående hockey.

Observera hans sugande blick.

Tur att detta inte är en vinstdrivande blogg. Då hade jag haft en usel lön.

Kan inte påstå att lönen jag har nu är särskilt hög. Den är okej i min yrkesgrupp (med 3 års arbetslivserfarenhet inom en och samma kommun) men riktigt dålig för en 30-åring. Jag vill inte hamna i fällan det-viktigaste-i-jobbet-är-min-personliga-utveckling eller klassikern, som jag f ö använt mig av ett antal gånger, jag-valde-inte-jobbet-för-lönen i en slags tro om ett inre kall. Jag tror i och för sig att vi har kall till olika saker i livet,  där vi känner att vi är på rätt plats, att vi får ett utlopp för vår fulla kapacitet och att vi brinner för det vi gör i hjärtat. Men varför ska mitt kall (oftast kvinnans) vara förenligt med en usel lön?

Jag jobbar inom socialtjänsten, en icke-vinstdrivande verksamhet som ska hålla sparkraven och inte överstiga budgeten. Skära ned, effektivisera, visa upp fina siffror för att nästa stund rekrytera nytt för att personalen blir sjukskrivna eller söker sig bortåt. Känns så trist att vår enda chans till en duglig löneutveckling är att byta tjänst till en annan kommun. Min övertygelse är att kommunerna skulle kunna driva en effektivare och mer kvalificerad socialtjänst om medarbetaren fick en högre lön och fick den respons som blir så viktig i ett annars så tungt jobb.

Jag vet att det inte finns ett svar på frågan om låga löner. Men den allra viktigaste orsaken är fortfarande att vi tillhör ett KVINNOKÖN och befinner oss i människovårdande yrken. Detta är ingen nyhet, det är till och med uttjatat men jag kommer fortsätta tjata tills vi får en lön som står i relation till manskönet.

För 89 år sedan fick kvinnan rösta för första gången. År 2010 får kvinnan lägre lön än mannen. Hur vill vi att det ska se ut om 20 år?

Från och med idag ska jag kämpa för riktiga löneökningar inom vår bransch.

Någon vansinnigt ironisk person på SVD kom på den superba idén om att presentera olika politikers spotifylistor. Om detta kommer påverka valet 2010 är fortfarande ovisst.

Här kommer Jan Björklunds favoriter:

Abba – When I Kissed The Teacher
Christer Sjögren – I Love Europe
Michael Jackson – Thriller
Madonna – La Isla Bonita
Dionne Warwick – Do You Know The Way To San Jose
Anna Bergendahl – This Is My Life
Sven Ingvars – Två Mörka Ögon
Christina Aguilera – Hurt
Frank Sinatra – Fly Me To The Moon – Remastered Album Version) [The Frank Sinatra Collection]
Wolfgang Amadeus Mozart – Eine Kleine Nachtmusik

En analys över detta känns just nu överflödig. Sitter med tårar i ögonen och gråt i halsen.

Lägger jag mig ned i soffan omfamnas jag av sömnen. Men jag vägrar. Jag tvingar ögonen att vara öppna. Vet att det enda som kan råda bot på tröttheten är att knyta på mig joggingskorna och bege mig ut för att få en endorfinkick. Jag sprang banne mig vårruset förra veckan.

Varför säger då kroppen fysiskt nej?  Jag måste nästan alltid resonera mig fram och tillbaka om jag verkligen ska ta steget till gymmet eller till joggingturen i skogsslingan. Jag har alltid undrat över hur  kroppens sammansättning ser ut hos oss människor. Saknar jag kom-igång-genen eller producerar min kropp mindre av någon hormon?

Varit på Fotografiska museet ikväll. Det var över förväntan och jag fascinerades av Lennart Nilssons foton. Du får se fotografier på foster och spermier som befruktar ägget, som för övrigt liknar ett vackert och färgstarkt korallrev. Bilden nedan är ett foster i vecka 14.

Uppfyllt av detta stiger du in i barnets fantasivärld av Vee Speers som väcker flera frågor kring bl a genusperspektiv, barnet i vuxenvärlden och makt och krig.

Därefter kliver du in i en omfattande utställning av Annie Leibovitz som bland annat fotograferat Johnny Cash och June Carter Cash, Demi Moores berömda magbild (lustigt att tänka på hur mycket skriverier det blev om gravidmagen i början på 90-talet) och många ögonblicksfoton. Det mest rörande är de återkommande fotona på hennes syster. Systern har bland annat fotograferats när hon drabbas av cancer och när hon ligger död, klädd i en vacker klänning.

Vill också säga UNDVIK planet högst upp.

Utställningen heter bodies och är gjord av den kontroversielle fotografen Joel-Peter Witkin. Jag fick total avsmak och obehagskänslor av fotona på likdelar. En huvudlös man sitter i en stol naken. Ett kvinnohuvud är fotot på ett annat porträtt där huden ser ut att vara pålappad (förmodligen efter att forskarna varit framme). Det är så makabert och jag kan inte låta bli att tänka på hur skruvad konstnären är.

Kostar 1990 kr. Är det värt det eller inte?

Gör så här: Sök på några namn på Facebook. Hur många okända personer har du en gemensam vän med? Man brukar ofta använda talessättet “världen är liten” så fort du sammanstrålar med någon som du har en gemensam nämnare med, men vad betyder talesättet egentligen? Min fundering ikväll är hur många personer i världen som du har ett samband till eller en mänsklig länk till. Jag undrar också hur medier som facebook kan påskynda den processen, alltså att upptäcka hur liten världen är mycket snabbare. Du kommer ju inte träffa alla dessa personer men via fb kommer du istället kunna se ett kort och en profil på en främling som du har en länk till. Påverkar det människan och hur?

Har du sett Paranormal activity? Det finns två slut (eller fler?) på filmen varav ett är löjligt. Tjejens man slängs in i kameran i den löjliga versionen. Men den läskiga. Hua. Kan inte ens skriva hur den slutar. Efter att jag såg filmen med den läskiga slutversionen sa jag till mig själv att jag var glad för att bo i lägenhet och inte hus.

När jag och min man kom hem igår såg det ut såhär:

Jag kunde inte låta bli att 02-ish drabbas av en paranormallik-obehagskänsla medan mannen förklarade rationellt att det måste varit spänningen i gardinstången som gjort att den släppt. Man får tro vad man vill. Vad tror du?

I onsdags klippte jag topparna och en lugg, vilket normalt brukar gå på 450 kr. Denna gång kollade jag inte upp priset innan utan fick hosta upp 650 kr. I och med att detta är outat kommer jag säkert bli trackad och jag håller med. För ett topp-arbete.

Därefter mötte jag upp mina systrar och vänner för en afterwork. Vi hamnade som sista anhalt på Judy´s och det var som att stiga in i en sann Twin Peaks-anda. Röda sammetsgardiner klädde väggarna i ett rum som liknade en nedgången teater. En halv provdocka stod vid sidan om scenen. De enda som saknades i rummet var dvärgen och jätten eller… Bob. Ryser bara av att skriva hans namn.

Nu till kvällen huvudbry. Säger man att en torso står?

I går blev jag positivt överraskad. Köpte en present till en vän som firades på Underbara Bar. När jag stegade mot kassan blev ljusskenet starkare och starkare. Små knubbiga änglabebisar sjöng i kör:

- “Nu är den här, boken som du håller så kär” (i min nuvarande inlevelse och återberättelse kom jag inte på ett bättre rim).

Där stod den. Ett inbundet exemplar av boken “lilla stjärna” som nu finns i min ägo. Tidigare under dagen slog jag följe min man på en fisketur i nackareservatet. Medan han försökte fånga en gädda låg jag och stekte min bleka bringa på en klippa vilket har lett till en efterlängtad solbränna (läs grisskir).

Har idag varit på moderna museet. Såg en människolarv och kaktusstolar.

Nog om detta trams. Sov gott mina vänner.

Jag träffade på bjällerpojken för första gången utanför slussens t-bana. Hans fötter var prydda med en rad bjällror och fötterna skuttade till musiken. Efter detta har jag sett bjällerpojken på drottninggatan och på götgatan. Har du också sett honom?

Uppdatering:

Har fått mitt första läsarmail:

“De små stampande bjällerprydda fötterna, bjällror som ser ut som de vore upphittade från andra världskriget och ihopsatta av en man som precis fyllt 20 men fortfarande ser sig själv som en 8-åring med heliumballong från Gröna Lund. Sliter för brödfödan i Stockholms tunnelbana när egentligen hans föräldrar är miljonärer som bara har en önskan – att ge honom produktchefspositionen i ett av deras familjeföretag. Nej, den unge mannen har tydligt markerat att han klarar sig själv efter att ha gått ut Adolf Fredriks musikskola med högsta betyg i alla ämnen!”

Jag, som många med mig, tycker att det är obehagligt att se barn som huvudkaraktärer i rysare. Tänk dig 6 timmar med denna lilla vampyrgosse.

Var på en föreläsning igår där bland annat en professor i kriminologi talade (Hanns von Hofer).

Hanns visade upp följande citat från SvD:

“Visst är det dags för borgerligheten att svara upp mot vänsterns falska humanism i den kriminalpolitiska debatten. För mig är positionen klar: Människan är en moralisk varelse och straff ger upprättelse åt såväl offer som brottsling, skriver socialminister Göran Hägglund.”

En intressant poäng Hanns framlyfte var jämförelsen mellan dagens “brottsling” och dåtidens “fattige”. Dåtidens brottsling var bland annat lösdrivare, prostituerade, alkoholister och tiggare. Det vill säga den fattige i samhället. Och byter du ut brottslingen till den fattige får meningen en helt annan betydelse:

“Människan är en moralisk varelse och straff ger upprättelse åt såväl offer som den fattige“.

Jag förvånas fortfarande åt oreflekterade politiker och som styrs av sitt “egna sunda förnuft”. Tror att de ska få en egen kategori i bloggen.

Hittade en sida om badtraditioner genom tiderna. Hydroterapi var något som användes under 1600-talet för att lugna ned galningar. Terapin gick ut på att kasta ned galningar i iskallt vatten (och om det behövdes vid flera tillfällen) tills de “förlorat sin kraft och glömt sitt raseri”. Det enda man behövde tänka på var att kasta ned galningen plötsligt och hålla kvar personen i vattnet under en lång tid.

Under 1860-talet fanns fler terapeutiska badformer som exempelvis: Arm Bath, Dripping Sheet Bath, Electric Bath, Footh Bath, Head Wash, Wet Socks med flera. En läkare ska ha berättat hur det var att utföra medicinska regnbadet, det vill säga duschen:

- “Det är inte ovanligt att personen vid första strålen visar verklig skräck, ropar, gör motstånd, springer sin väg, upplever skrämmande kvävning och hjärtklappning; och det är inte heller ovanligt att man efter några ögonblick hör honom säga: Var det allt?”.

Visst kan man förundras över tidens betydelse och syn på terapi. Jag undrar särskilt över “Wet Socks”. Gick den ut på att bära strumpor i ett fotbad?

Hade vårstädning i föreningen igår. Vi lånade en pirra som hade punktering. Så de köksskåpsdelar och svarta sopsäckar som vi varsamt staplat på pirran for i backen. Istället fick vi låna en skottkärra av en äldre trädgårdsansvarig man i föreningen. När jag kom med tre sopsäckar staplade i skottkärran sa den äldre mannen:

- Vad duktig du är!

Min kille som tidigare lastat av saker fick däremot frågan vid flertal tillfällen:

- Är det eldelar i sopsäckarna?

Genusperspektivet kan verkligen appliceras på denna städdag, som skedde den 8 maj år 2010.

Min kollega liknade mig idag med en ko som gick runt i kohagen och betade gröngräs. Hon sa att jag var lugn som en filbunke. Min chef invände och liknade mig med en springande ko som släpps in i hagen. En annan kollega sa att de andra i rummet var tjurar. Förutom en som sa att hon var kossan som hoppat över staketet och smitit.

Häromnatten drömde jag att jag dödade en orm. En kollega anlade en freudiansk tolkning på min dröm och sa att den handlande om en penis. Och att allt i drömmen symboliserar mig. Jag var redskapet som dödade ormen, den som höll i redskapet och ormen själv (alltså penisen och jag). Något snurrigt. När jag googlade på drömtolkning fann jag denna sida. Även om jag anser mig vara relativt logiskt lagd har jag också en nyfiken och sökande sida, så jag tänkte:

-  What the heck. Nu mailar jag drömtolkaren! Det är ju gratis!

Om du har läst tidigare inlägg så vet du nog vilken dröm jag menar. Här hittar du tolkningen på drömmen “Pojken med eldfobi”