Kom nyss hem från Skåne. Jag måste dela med mig att det är intressant det där med dialekter. Skånskan är som ett eget språk. Det var nästintill obegripligt att förstå SJ:s konduktörs engelska översättning på att tåget snart anlände Stockholm. Är det lika svårt för skåningar att förstå stockholmare? Eller varför inte norrlänningar för att få hela spektret? Synen på en dialekt handlar förstås om attityder. Alltså en dialekt kan uppfattas som rolig (göteborgare), gnällig (örebroare) och dryg (stockholm) etc. Jag trodde att jag kategoriserade in skånskan till en skrikighet och hårdhet men måste ändra mig.

Senaste gången jag var i de skånska trakterna var jag 7 år gammal. Jag minns endast en vänlig katt som förändrade min mors syn på katter (hon är i botten en hundmänniska) och en låtsasperson som hette Dolby. Dolby (surround) var mina fyndiga föräldrars påhitt för att vi inte skulle skrika i den klorfyllda poolen, som gav oss tre barn grönt hår. Jag skrev ett brev till Dolby och skickade med ett skolfoto på mig. Fotot var inte smickrande. Mitt blonda hår såg stripigt ut, jag hade en narig mun och ett funny-eye. Okej, inte ett funny-eye men jag var inte ett sött barn. Dolby skrev tillbaka och skulle möta upp mig hemma i Stockholm. Det gick så långt att jag stod framför en scen inne i ett köpcenter. Dolby hade nämligen berättat att hen (tror inte att Dolby hade ett kön) hade flyttat in under scenen.

Jag knackade på scenen och sa försiktigt:

- Dolby?
Inget svar.

Jag kanske stod där i en kvart men det kändes som en timma. Min tidsuppfattning var ju ett barns. Förbipasserande människor stirrade på barnet som pratade med en scen. Mina föräldrar vred på sig och sa att vi var tvungna att gå. De berättade långt senare att det hela var ett påhitt.

Ett annat tillfälle befann jag och mina syskon i Göteborg. Vi var minst sagt nervösa, spända och exalterade. Vi skulle till Liseberg! I bilen säger mor att vi måste pröva baddräkter innan vi får stiga in i nöjesparken med sockervadd, karuseller och vinstlotterier.

Vi tre vrålar besviket:
-NEEEEJ.
Mor säger att vi ska sluta larva oss.

Stämningen är totalt död när vi sedan ska gå in i entrén och får veta att det hela är ett skämt. Vi skulle inte ens få nya baddräkter.

Idag uppskattar jag dock min mors humor och även hon kan gå på spratt. Min syster lurade henne för något år sedan att det fanns ätbara och vitaminberikade linser. Det var kul. Jag vet inte om hon har ännu berättat att det var ett skämt.

Tillbaka till skånskan. Enligt Fredrik Lindström kommer skånskan på 3:e och 5:e plats för de fem fulaste dialekterna. De skåningar som jag hann att träffa gav ett hjälpsamt och öppet intryck så jag måste helt enkelt omvärdera min uppfattning. Skåningar är trevliga även om dialekten fortfarande är ful.

Eller.. kan mina erfarenheter och sviter från barndomen, där jag förlorade en låtsasvän, höra ihop med min syn på dialekten? Eller är synen på en dialekt generell?

Jag sitter i sista vagnen och rullar in på Stockholms central. Har nyss varit på en självförsvarskurs. Tåget stannar. Mittemot mig står tåget mot Kungsängen. Jag reagerar över att det är rött splatter på tågfronten och det ser ut som att några ungar har lekt med ett paintbollgevär. Ända tills jag upptäcker de vita hårtuvorna och köttslamsan som hänger och dinglar av vintervinden. Undrar nu vilket slags djur som fick sätta sitt liv. En annan, dock morbid, fråga som jag ställer mig är om pendeltågen som råkat köra in i en människa inte tvättas av innan de rullar in på centralen.

Hur hinner folk att blogga? Jag tycker det är kul men jag får inte tiden att räcka till. Vi är nu klara med renoveringen, det enda som är kvar är att sätta upp kakeldekor. Vi hade bokklubbsgäster här för första gången igår på 1.5 år (förutom en och annan som sovit över hos oss innan) och det var riktigt trevligt. Kvällen gick i spanskt tema med sangria, klyftpotatis och aioli, olika tapas och quesadillas.  Här får du en glimt från gårdagskvällen (om en suddig):

Ska försöka ta mig till stan snart för att shoppa något nytt till ikväll. Det blir troligen söderutgång med tjejerna. Känner mig lite tom eller närmare bestämt lättad. Vi har haft renoveringen överhängande oss under en lång tid och nu är det liksom klart. Jag ska börja träna igen, gå på museum, läsa böcker, vara social. Som om jag inte gjorde det tidigare.

Har övervägt och är ambivalent men bestämt mig. Å ena sidan skriver jag inte ofta och har typ en eller två läsare. Å andra sidan kan dagen komma att jag får en skrivlust och blir mer aktiv. Ångrar fortfarande att jag raderade min förra 2 -åriga blogg så denna kommer finnas kvar.

Ha en skön lördag alla läsare!

att glömma kameran just när jag ville fånga en bild att dela med dig. Igår befann jag mig på en flygplats i norra Sverige. På en griffeltavla löd rubriken Johannas café. Det stod bland annat vad de serverade till lunch. Längst ned på tavlan stod det Trådlöst bredband (säg till om skarvsladd).

Vissa veckor försvinner bara i ett svep. Veckan som gått har varit en sådan som man knappt hinner att tänka till förrän det är fredag. Var på en spelning efter jobbet i tisdags och såg Talib Kweli på Göta Källare aka Göta juck. Göta juck är känt för att vara en köttmarknad (vidrigt ord) men konserten drog förstås en helt annan publik, förutom några brudar som rumpskakade framför scenen i leopardmönstrade tights och korta toppar.

Onsdagskvällen fortsatte med en föreläsning om depression och hur depression påverkar hjärnan i onsdags, oerhört intressant ämne och föreläsaren talade om att 40 % av alla kvinnor har någon gång drabbats av depression. Förvånansvärd hög siffra.

Torsdagen minns jag knappt. Hängde med en jobbarkompis och hennes bebis i fredags och tog igen allt sedan sist. Jag var på en föreläsning i lördags om retorik och fick med mig otroligt bra tips. Förutom det en bok som föreläsaren Lena Josefsson och Mona Sahlin har skrivit. Kvällen spenderades hos några vänner med spel, rödvin och chips. Kände mig som en pensionär när jag vid 23-tiden gäspade och var i säng vid ett-tiden.

Och i dag går andan i att sätta-upp-lister. Snart så kan vi ta hem folk. Somliga vänner har börjat ifrågasätta om lägenheten ens existerar och om vi egentligen bor i en husvagn på en parkeringsplats.

Varför heter det sömn-lös? Jag förenar lös med fri, vilket för mig är något positivt. Att inte kunna somna är negativt för det mesta. Ja, i alla fall på veckodagarna. Men det finns inget skönare i sömnform som att vakna till klockan för att därefter snooza. Bara.sova.10.minuter.till.

Samtidigt kan klockan stoppa en pågående dröm vilket inte alltid är till ens fördel.

Jag hade en helt skruvad dröm häromnatten som känslomässigt följde med mig under dagen. Ni som minns era drömmar vet säkert vad jag menar med känslomässigt. Till exempel att du i vaket tillstånd är arg på en bekant som i drömmen gjort något dumt eller att du känner sig ledsen för att någon nära har gått bort.

I min dröm finns en liten 10-årig pojke. Han är brännskadad från en tidigare hemsk olycka. Pojken har utvecklat en stark fobi mot värme och när solens strålar värmen den lilla hjässan, får pojken ren och skär ångest. För att handskas med ångesten har pojken fått veta att han måste härda ut känslan, för även om det känns som att det brinner så är det endast en vanföreställning. Jag sitter vid ett sexmannabord. Pojken sitter snett mot mig. Plötsligt tar hans hår eld. Han vrider ångestfyllt på sig och tar inte upp händerna och slår på sitt huvud. Precis som han lärt sig. Jag lyfter snabbt upp pojken och sveper om det lilla huvudet med en blöt och iskall handduk. Och där ringer klockan.

Så nu ber jag dig kära läsare om en tjänst. Kan du lämna en tolkning av drömmen?

Godnatt.

Kan inte låta bli att undra varför kvinnorna väljer en sushirestaurang. Det är väl ingen nyhet att en sushibit består av ¾ ris och ¼ fisk. Det är som att beställa en hamburgare med bara bröd. Eller en pizza med bara topping. Det går liksom inte ihop.

Är det bara jag som reagerar på ett felköp till beloppet 19 000 kr? Lite spontanshopping, sådär.

Regel nummer 1. Sätt inte på en ny mikrovågsugn utan att avlägsna innehållet.

Vi var lite väl överexalterade och tryckte in sekunderknappen. Tills det började lukta konstigt. Vi hade glömt att ta ut kartongbiten inuti mikron. Det rykte lite och luktade bränt i lägenheten. Tack och lov att det inte började brinna.

Rusningstrafik. Befinner mig på tunnelbanans gröna linje mot Gullmarsplan. En man 65 + pratar med sin hustru 65 + som sitter mittemot honom:

Äldre mannen:
- Margareta, kan du skicka ett sms till mig?
Äldre kvinnan:
- Nu förstår jag inte vad du menar?
Äldre mannen:
- Jo förstår du, jag vill också kunna ta upp min mobil.

Medpassagerarna tittar upp från sina mobiltelefoner och skrattar lite nervöst för att därefter fortsätta fippla med sina mobiltelefoner.

I går morse strulade pendeltågen. Det var tekniskt fel vid Karlberg. Eftersom tröttheten trängde sig på, flöt tiden ihop och min halvtimmas försening kändes inte så farlig. Jag tänkte “tur att det inte stod olycka.” Olyckor i pendeltågstrafiken innebär ju att någon har dött på spåret.

När jag var på väg hem vid femsnåret igen talade rösten i högtalaren om att pga. en omfattande olycka i Karlberg vänder tåget i Solna. En omfattande? Jag och kollegan skämtade om att det kanske handlar om en sekt som kollektivt tagit sitt liv. Ja, det är ett lågt skämt men det handlar väl om att avdramatisera något obegripligt. Pratade med en av systrarna som fått höra av en tågvärd att det var en person som dött på spåret. Och visst, jag fick lite dåligt samvete.

Men om man tänker på det så finns det inget annat sätt att ta sitt liv med en sådan omedelbar verkan på okända personer. Jag kan undra om personen själv hade det i åtanke. Det värsta av allt är pendeltåget tar sin form till klagomuren. Jag har inte varit i Jerusalem men kan tänka mig ett ljud, nästan sövande, av röster som bildar en monoton stämma.

Strax efter informationen från högtalaren hörs ett brus av irriterade okända medresenärer.

- “det är alltid fel på pendeln” blandat med
- “det är alltid dålig information” och klassikern
- “det är inte klokt att tågen inte klarar av snöovädret”.

Ja, ni har väl hört dom förr. För är det något som svenskar ägnar stor tid till, är det att klaga på SL. Sen att livet kom emellan är mindre betydelsefullt.

Ipaden!

Detta hände typ fem minuter från oss. Känns lika overkligt som dubbelmordet i Linköping. Det skedde ca 5 minuter från mig också. Jag minns att jag vände mig om ett antal gånger, ifall mördaren skulle gå bakom mig. Signalementet var en mörkblå luvtröja och man ser på något sätt det man vill se. Jag såg därför ett antal män i mörkblåa luvtröjor. I mataffären. På torget. På vägen till LiU. Det är som när man har hört ett nytt ord eller begrepp för första gången. Helt plötsligt dyker det upp överallt.

Dagens skräckupplevelse:
Jag såg en medelålders man urinera när jag klev av pendeln. Hade gärna sluppit det.

Dagens lättnad:
Mr Rostfritt stål har flyttat in!

Till sist, på blocket:
Hela 19 kompletta dusch och WC set säljs för 1000 kr st. Köparen får själv montera ned handfatet, toasitsen och duschen. Har bara att säga, good luck!

Håller på att frosta ut frysen och imorgon lämnar åbäket oss för alltid. In kommer mr rostfritt stål. Jag kommer bosätta mig i köket när det är klart. Slå på kranen. Dra kranspaken upp och ned. I ett nästintill maniskt tillstånd. Min karl kommer få lotsa in mig till sovrummet på kvällarna för att bryta min stirriga blick.

Nu till något allvarligt. Hur kommer det sig att jag oreflekterat har satte könet “man” på frysen? Har jag inte kommit längre i mitt genustänk. Och nu är det liksom försent att ändra till miss.

Miss rostfritt stål?

måste vara en av de mest störda jag har sett.

‘

Man kan undra hur någon tänkte vid framavlingen av rasen. De ser inget och det måste vara fruktansvärt hett på sommaren, för att inte tala om snökockor i hela pälsen. Det måste ligga en ond människa bakom detta. Stackars pulisar.

trodde grills var en sådan där amerikansk grej som aldrig skulle funka här. Som de skruvade eller vridna levisjeansen (minns inte namnet). Men icke. Kolla in blingen. Kanske ska köpa ett par i guld bara för att. Kommer dock bli svårt att pulla off en cool-stämpel (och jag är medveten om det snuskiga ordet i meningen).

tata

Man kan ju inte låta bli att undra vem som säljer, och för den delen köper, BH:ar via blocket. Här kommer ett fantastiskt erbjudande om hela 40 st! Men vänta… det är en man som säljer dem. Något suspekt.

Har börjat spana på blocket efter möbler till lägenheten och har hittat just de möbler som är tilltänkta. Vill hellre köpa begagnat än nytt. Har slängt iväg några mail vilket lett till att jag hetskollar mailen. Om jag inte missminner mig brukar annonsörerna strunta i att skriva ner några rader om att varan är slut. Blocket är verkligen något opersonligt.

Minns när jag sålde en klippansoffa för 300 spänn. Köpte den själv för 700 genom studentportalen i Linköping. Kan säga att kanske fem personer hörde av sig via mail men bara en fullföljde köpet. Och då väntade jag in fortsatt svar från de fyra första, som antagligen ångrade sig. Jag har själv varit där. Skickat iväg ett intressemail på blocket, fått svar om att produkten finns kvar men inte fått medhåll om att köpa teakbordet. Det klart. Alla våra dörrar har min karl målat vita från just teak. Kanske har han utvecklat någon form av hatiskt känsla mot just teak och ännu värre teak på plana ytor, som exempelvis bord och dörrar.

Kan väl avrunda med dagens upp:
Halva veckan har gått!

Dagens ned:
75 000 döda i Haiti.

Imorgon blir det snabba cash med systrarna. Kanske kommer en recension. Är lite skeptisk.

..till den andra. Och man behöver apatiska dagar för att ofrivilligt varva ned också. Har kommit på att jag undermedvetet har stressat över saker.

Idag har jag däremot känt mig exalterad. Jag har hittat den rätta bröllopsklänningen. Det ni. Trodde inte att jag skulle ha sådan framförhållning som jag helt plötsligt fått. Giftermålet är i augusti och klänningen beställs i veckan. Trist att man bara kan använda den en dag. Bröllopsklänningen går i 50-talsstil och är bedårande vacker. Kanske inte så intressant att veta utan en bild på verket. Hojta i sådant fall till.

Förutom det har min bundsförvant beställt vitvarorna och snart kommer vårt liv att återgå till det normala. Ingen mer mikromat, även om det mesta går att mikra. Igår blev det en bakpotatis som puffade konstigt inne i mikron. När jag väl tog ut den hade potatisinnehållet krymt och skalet såg ut som ett russin i en jättes kropp. Ganska äcklig syn men klart ätbart.

Vad jag ska laga mat snart. Det är samtidigt skönt att testa då och då i livet att inte leva efter att man har alla tillgångar. Människan är anpassningsbar och idéerna flödar som mest när man saknar något.

Idag är en sådan dag när jag inte velat titta fram under täcket. Skulle tränat i morse men motiverade mig till att stanna kvar under täcket. Tror att jag behöver sol. Och en resa att se framemot. Har ni tips för vad jag kan göra åt min apati-light?