Jag har inte sedan start tyckt om Littorin. Han ger inte ett förtroligt intryck, inte heller särskilt smart. Fejkar examensbeviset men får sitta kvar. Smutskastar sina barns namn i skenmanöver. De tre skälen kommer nu kopplas till ett sexköp. Erfarenheten säger att han har köpt fler kvinnor än Anna och kanske kommer det ut fler snart.

Jag hatar män som utnyttjar kvinnor. Jag vill inte bilda mig en förståelse för hur jobbigt Littorin har haft det, för jag utgår från att han är en väldigt sjuk man. Som tror att det enda som hjälper är en utlösning för att trycket i huvudet ska släppa.

Tur att detta inte är en vinstdrivande blogg. Då hade jag haft en usel lön.

Kan inte påstå att lönen jag har nu är särskilt hög. Den är okej i min yrkesgrupp (med 3 års arbetslivserfarenhet inom en och samma kommun) men riktigt dålig för en 30-åring. Jag vill inte hamna i fällan det-viktigaste-i-jobbet-är-min-personliga-utveckling eller klassikern, som jag f ö använt mig av ett antal gånger, jag-valde-inte-jobbet-för-lönen i en slags tro om ett inre kall. Jag tror i och för sig att vi har kall till olika saker i livet,  där vi känner att vi är på rätt plats, att vi får ett utlopp för vår fulla kapacitet och att vi brinner för det vi gör i hjärtat. Men varför ska mitt kall (oftast kvinnans) vara förenligt med en usel lön?

Jag jobbar inom socialtjänsten, en icke-vinstdrivande verksamhet som ska hålla sparkraven och inte överstiga budgeten. Skära ned, effektivisera, visa upp fina siffror för att nästa stund rekrytera nytt för att personalen blir sjukskrivna eller söker sig bortåt. Känns så trist att vår enda chans till en duglig löneutveckling är att byta tjänst till en annan kommun. Min övertygelse är att kommunerna skulle kunna driva en effektivare och mer kvalificerad socialtjänst om medarbetaren fick en högre lön och fick den respons som blir så viktig i ett annars så tungt jobb.

Jag vet att det inte finns ett svar på frågan om låga löner. Men den allra viktigaste orsaken är fortfarande att vi tillhör ett KVINNOKÖN och befinner oss i människovårdande yrken. Detta är ingen nyhet, det är till och med uttjatat men jag kommer fortsätta tjata tills vi får en lön som står i relation till manskönet.

För 89 år sedan fick kvinnan rösta för första gången. År 2010 får kvinnan lägre lön än mannen. Hur vill vi att det ska se ut om 20 år?

Från och med idag ska jag kämpa för riktiga löneökningar inom vår bransch.

Något som är svårt att ta in och något som gör att jag vill skrika “hur fan är du funtad?!” är när någon utsätter barn och djur för fara.

Som adoptivfamiljen från USA som sätter en 7-åring på ett plan, ensam, med en lapp runt halsen:  “Barnet är mentalt labil, han är våldsam och har allvarliga psykopatiska störningar.” Så otroligt ovärdigt. Denna familj motsäger sig helt bilden av att ta emot ett litet barn med motivet att ge barnet bättre förutsättningar, än vad barnet kunde få från platsen den kommer från.

Den här familjen adopterade utifrån att ha den perfekta familjen utåt sett. Den består av hemmafrun som ägnar dagen till att shoppa lyx, vilket försvaras med att anordna cocktail-välgörenhets-partyn. Den består av arbetande mannen som vänsterprasslar med grannfrun. Den består av det oskyldiga barnet som inte valt att få komma till en dysfunktionell familj. Som inte växt upp i en kärleksfull familj. Som får skulden över allt elände i familjesystemet.

Jag har bara en sak att säga: Sluta lägg skulden på busungen!

Läser helt öppet om att thailändskor inte är så tjuriga och det är inga sura miner när man kommer hem samt ett citat att de är så snälla och vänliga och så lagar de god mat. Det är pinsamt att västerländska mäns syn på könet -  år 2010 – är att kvinnan ska behaga mannen, laga mat åt honom, le åt honom, skratta åt hans skämt, älska med honom, massera honom.

Självklart ser inte  alla förhållandena ut så. Det finns jämlika förhållanden mellan svenska män och thailändskor. Att ovannämnda män får utrymme i media är bisarrt. Tycker att aftonbladet borde bjuda dem på en kurs i genusvetenskap.

Hade en middag i helgen med några tjejkompisar och vi alla hade liknande erfarenheter kring Linda Skugge. Som yngre slängde vi över oss fredagsbilagan. Linda var cool. Hon provocerade. Hon var rätt i tid. Hon bet ifrån. Men sedan hängde hon själv inte med i vändningen. Hennes provokativa sida baserades på okunskap. Hon gjorde klantiga uttalanden. Minns exempelvis att hon kritiserade hårt föräldrar som skulle säga till sina barn att sluta skära sig. Bara så där. Eftersom det hela handlade om en trend.

Jag blev så upprörd att jag skrev ett mail till henne om vad som sker hos en person som skär sig och vad det är för krafter som driver en som självskadar sig. Några veckor sedan kom en ny krönika som var snarlik mitt mail. Linda hade ändrat sig. Och ja, låt mig nu tro att det var mitt mail som påverkade henne. Det är samtidigt det som ringar in Lindas dilemma.

Hon förlorar sin trovärdighet genom att generalisera, hon skriver motsägelser gång på gång och kritiserar individer för ytan. Exempelvis anklagar Ranelid för att använda läppglans och att raka armarna och om Lindas avsikt var att vara ironisk, misslyckades hon.  Jag tycker att det är grymt med människor som går mot normen och som inte skadar andra. Hon har förlorat det som drev henne som ung och det har gått så långt, att hon har blivit den som förr kritiserade en ung Linda Skugge.

Malin Wollins trångsynthet är skrämmande. Hennes bloggtitel fotbollsfrun är talande i sig och som hon misslyckas totalt att vara ironisk med. Hon skrev häromdagen en krönika med titeln “heja kvinnor och män, inget sabla hen”. Hon vill springa naken och sjunga på plattan ”jag är en kviiiina och jag har en snii-iii-iippa”. Hon är livrädd att förlora sitt kön genom ett könsneutralt pronomen. Malin ger inte en enda reflektion kring människors lika värde.

Det är just sådana uttalanden som stigmatiserar grupper i samhället som är olika en själv. Uteslutandet i samhället pågår hela tiden och jag anser att hen är ett sätt att närma sig till att fler i samhället ska känna sig inkluderade och respekterade. Utöver det handlar det om att alla behandlas lika – oberoende kön – och det är väl ändå dit vi vill nå?

Prinsessorna väsksamling är värda över en halv miljon. Modeexperten Camilla Thulin uttrycker att “många är arbetslösa och har inte ens någonstans att bo. Då kan det vara passande i vissa situationer att tona ner sig något. Det sticker i ögonen.” Min fundering är dock om Camilla verkligen menar att prinsessorna står för klyftan mellan fattiga och rika.

Jag anser att debatten om prinsessornas dyra och exklusiva väskor är fullkomligt löjlig. Om vi ska ha ett kungahus så kommer skattepengar gå dit. Och om kritiken enbart riktas mot att skattepengar går till dyra väskor så tycker jag att det är lite snedvridet, för är det verkligen väskorna som det handlar om? Hela kungahuset får ca 100 miljon per år (uppgift från 2005). Vad är då en halv miljon i väskor? Var tog bilar, båtar, hus, semesterhus och semestrar vägen?

Det här rör inte väskorna. Det här rör något mer personligt ställningstagande som kanske handlar om en vilja att avskaffa monarkin. För ett klassamhälle har vi redan och det är inte enbart kungahusets välbefinnande som sker på andras människors bekostnad.

Såg i DN: s webbserie “hur blir man lycklig?” sju olika sätt att bli lycklig på. Allt från Mia Törnbloms råd om stark självkänsla till att köpa kortvarig lycka för pengar, enligt en ekonom. Det bisarra i det hela är att flera av dem som uttalar sig får en egenvinst genom att framföra själva budskapet. Helt plötsligt handlar det inte bara om individen som vill bli lyckligare utan även om den person som står bakom budskapet. Man får inte heller glömma att dessa budskap tillhör en miljonindustri.

“Bättre självkänsla är en färskvara” har blivit ett mantra som Mia har mandat på och jag tror att hon får en viss egokick genom att vara den som sprider budskapet. Det är inte en hemlighet att hon själv har tampats med problem och hon hittade faktiskt sin väg till lycka. Har du sett någon så positiv och energisk som henne? Sen kan man ifrågasätta om det definierar lycka.  Det är hursomhelst hit jag vill komma.

Varje individ måste hitta sin väg i sitt sökande och det kan vara krokiga vägar dit, med återvändsgränder. Dalai Lama har faktiskt lyckats bättre med “lycka är livets mening” genom att hålla sig till mer abstrakta budskap som att känslor av kärlek, ömhet, närhet och medkänsla är vägen dit . Lär man sig tänka med hjärtat är man på god väg till tillståndet lycka. Och visst, det är ju inte rocket science precis. Samtidigt svider det lite i ögonen att det inte är en enda som utgår till fullo att människan kan tänka själv.

Nu är jag hård men flera självhjälpsböcker och som jag kallar dom självhjälpsprofeter, skapar en större ångest över att inte vara tillräcklig som individ eller att inte ha det som man borde ha.  Nu under 2009-talets finanskris ökade försäljningen av självhjälpsböcker vilket ger en bild av när vi inte har ekonomin, fokuserar vi på att bli av med ångesten, gå ner i vikt, hitta mannen i ditt liv.

Vissa böcker upplevs vara skrivna för dummies som serverar ett fat av klichéer och förvisso finns det bättre och sämre böcker. Det handlar förstås om att tro på en förändring och funkar det för en person så är det kanske gott nog.

Vilka effekter kan du se från självhjälpsböcker och med vilka syften skrivs dom?

Jag såg ett tänkvärt program på UR som handlade om Idol i Afghanistan. Över tvåtusen personer sökte till programmet. Till Idol 2009 i Sverige sökte över 11 000. Då får du räkna in att invånarantalet i Afghanistan är 28.200.000 (2006).

Av de tvåtusen som sökte till Idol var tre kvinnor. Två av dessa kom vidare till finalen och när en av de kvinnliga deltagarna röstas ut, lägger hon till en dans till sin avslutande sång. Dansen i sig är så nära man kan komma anspråkslös men i ögonen på flertal i Afghanistan, så är det kränkande mot dess regim. Vinnaren i Idol är en ung man som fortsätter sin karriär internationellt men för de två kvinnorna är det inte lika lätt. Efter tävlingen förföljs de och hotas till döden.

Dokumentären var så talade för vad människan utsätts för i Afghanistan. Om man förenklat lyssnar på vad regimen sa så var det dansen och kvinnan som gjort något fruktansvärt fel, att det var kränkande mot Islam (det vill säga deras regim) samt stred mot sharialagarna.

Det mest intressanta med dokumentären blir därför följande. För många invånare i Afghanistan blev röstningen i Idol första gången som de fick rösta och demokratiskt komma fram till en vinnare. Inte undra på att regimen är emot ”dansen” – och får med sig invånarna i det tänket, för vem strider mot Islam?

Jag har haft tankar fram och tillbaka på om att vara kvar i kyrkan eller inte. Ett skäl för mig att gå ur kyrkan har varit att samkönade inte haft vigselrätt. Ett skäl att vara kvar är bevarandet av historiska byggnader. Ett annat skäl (så länge vi ska rösta i kyrkan… vilken är en annan fråga att ifrågasätta) är att du har rätten att RÖSTA. Procenten för SD är idag skrämmande hög. För att förhindra dem från att kunna bygga en större plattform, är att rösta. Trots det röstade endast ca 10 % i kyrkovalet.  

Idag kom den positiva nyheten som deletar mitt ena “att gå ur” skäl. Homosexuella får gifta sig i kyrkan. En dag är kommen som borde firas stort. Kärlek!

Jag blir så jäkla arg. Centerpartisten Fredrick Federley anser att sexköpslagen ska slopas. För att vuxna människor kan ta sitt egna ansvar. Vilka kvinnor eller män vill verkligen sälja sig? Hur många av dessa står inte under detruktiva makter och befinner sig i ett ont beroendetillstånd till att sälja sig - för “dagens dos av självförnedelse”  – och för att kunna dämpa den psykiska ångesten och det fysiska suget av tjack, heroin, horse, you name it. Jag personligen anser att personer som säljer sig har någon form av lidelse inom sig. De befinner sig i ett ekorrhjul av skam. För att dämpa känslan av skam tar de till med någon typ av självdetruktiv handling. Om det inte är knark, kan det vara en dålig relation, låg självkänsla (med en paradoxal bekräftelse som tar sig kanske i uttryck i prostitution).

För att inte tala om vad en sexköpslag som tas bort, kommer göra för trafficking. Fredrick är enligt min mening antingen ute efter publicitet, som klingar fruktansvärt dåligt, eller har själv personlig erfarenhet av att köpa sex. Fattas bara om LVM tas bort eller LPT – “för alla människor kan ta sitt egna ansvar att inte skada sig själva eller andra”. Vilket jävla spån som helst kan bli politiker. Jag kommer inte – så länge som jag lever – rösta på Centern.

En fråga som har bekymrat mig under den senaste tiden är frågan kring de människor som måste offras i det nya samhället. Staten har under år 2009 satsat stora summor på att råda bot på den stigande arbetslösheten. Tre av åtta miljarder ur stimulanspaketet satsas på Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ska genom coachinginsatser stötta arbetsföra människor ut i arbetslivet. Paketet innehåller stöd till nya arbetslösa och korttidsarbetslösa samt förstärkt stöd till långtidsarbetslösa.

Gruppen långtidsarbetslösa definieras som 25 år och äldre som varit arbetslösa under mer än sex månader samt långtidsarbetslösa under 25 år som varit arbetslösa mer än 100 dagar. Över 35 procent av de långtidsarbetslösa har funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga.

Det ger en känsla av att Moderaterna vill, genom stora satsningar på Arbetsförmedlingen, uppvisa god statistik under de år som Reinfeldt är styrande. Men det satsas på ”fel” insatser. De som står nära arbetsmarknaden kan troligen få ett arbete utan en coach (särskilt om konjunkturen vill väl). De som kostar samhället mest, det vill säga de långvarigt arbetslösa/de som skrivs ut blir en kostnad för kommunerna att lösa. Kommuner som redan lever under en begränsad budget och som inte har resurser för att arbeta med de långvariga.

Mitt bekymmer är just att det satsas mer på en viss typ av arbetsföra, nämligen de som står nära arbetsmarknaden. Gruppen som står längre ifrån, och som tillhör gruppen som Försäkringskassan bedömt att inte vara tillräckligt sjuka för att ha rätt till det sociala försäkringssystemet, kommer inte få ta del av pengarna. Detta då Arbetsförmedlingen skriver ut personer som de inte kan stötta ut till ett yrkesverksamt liv.

Och vad gör vi med gruppen icke-arbetsföra men inte tillräckligt sjuka? De hamnar förstås i regel hos landets olika socialtjänster och får leva på minimala ekonomiska medel. För de platsar inte i samhället. Kan du inte arbeta och bidra till samhället, så ska du straffas till ett utanförskap, där fördelaktiga skattesänkningar och rotavdrag är en dröm som inte kommer förverkligas.

Denna syn är så förlegad att man kan ifrågasätta hur den politiska strukturen är uppbyggd. Är enbart det samhällsekonomiska perspektivet styrande? Är det billigare för samhället att låta dessa människor bli kommunernas ekonomiska ansvar? Vad har hänt med medmänskligheten? Och vilka konsekvenser blir det av att staten inte satsar på en stor grupp i samhället, som inte platsar på dagens arbetsmarknad eller är tillräckligt sjuk?

Nya skollagen har mötts av kritik från olika håll.

Vänstern tänker att åtgärder som avstängning pekar ut eleven som problemet. Andra ser det som positivt med en sammanhållen elevhälsa. Moderaterna ser det som att elever som väl fått chansen att läsa ett ämne, inte ska få den möjligheten igen. Har eleven väl fått G i en relativt stor kurs var det rätt åt denne som inte tänkte sig för innan. För att få en andra chans ges eleven istället signalen att den måste få IG i sina ämnen. Livets hårda skola.

Björklunds människosyn att ”människan är av naturen lat” framkommer på olika sätt, inte bara kring slappa gymnasieelever. Enligt Björklund existerar skolor med lärare som vägrar att ge stöd till elever som misslyckas i undervisningen. Och genom den nya skollagen kommer dessa elever garanteras en bättre hjälp (genom att kunna överklaga fler beslut).

Om jag ska vara krasst konspiratorisk, har Björklund upptäckt ytterligare ett sätt att tjäna pengar till staten. Nämligen genom att Skolinspektionen ska kunna vitesförelägga skolor som inte sköter sina uppdrag. För handlar det om att skolor missköter sig? Eller kan det höra samman med hög arbetsbelastning med komplexare problem att ta hänsyn till?

Jag anser att Björklund ställer orealistiska krav med tanke på att var tredje kommun (under februari 2009) fick varsla lärare om uppsägning. Kraven om att lärare ska kunna undervisa större klasser på ett ordentligare och skötsammare sätt än tidigare, blir för mig en ekvation som inte går att få ihop. Jag har svårt att tänka mig att en lärare ”vägrar att hjälpa”, det kanske snarare handlar om en strukturell strategi för att kunna hantera mängden av arbete.

De största farhågorna som jag ser i nya skollagen grundar sig emellertid i två perspektiv: Ungdomars mognadsutveckling och strävan mot elitsamhället. Ser vi på mognadsutvecklingen i hjärnan, är barn och ungdomar upp till 25 års ålder (!) omogna vad gäller exekutiva funktioner som att göra bedömningar, fatta korrekta beslut och så vidare. Det kan förklara varför en andel ungdomar gör ”sämre” val under gymnasieperioden och inte skaffar sig MVG i olika ämnen. Det kan alltså vara andra saker som ter sig viktigare för en 16-åring än att få höga betyg.

Det innebär att vi redan i tidig ålder kan sålla bort anti-eliten från eliten, det vill säga flertalet i samhället som inte har förmågan att leva upp till kravsamhället från det övre skiktet som anses ha bättre utgångspunkter. Ser vi detta ur ett klassperspektiv ska endast överklassen befinna sig i den övre akademiska sfären och ha bestämmanderätt. Då kan man verkligen ställa sig frågan:

Vilket samhälle är vi på väg emot?

När jag var i Östafrika besökte vi ett mikrolån-projekt som gick ut på att privatpersoner fick låna pengar från Sida, för att starta en egen liten vinstdrivande affärsverksamhet. Företagen kunde variera. Det var allt från skoförsäljning till fruktstånd. För att få starta ett företag var man tvungen att vara minst tre personer inom rörelsen, skulle någon gå bort under tiden fick man ta in ytterligare en person. Alla i gruppen var ansvariga att återbetala lånet.

Då tyckte jag oreflekterat att idén var bra. Jag hade besökt den allra fattigaste delen i en stad i Tanzania med ca 300 000 invånare. Mina glasögon bestod därför av ensamma magra mammor som bodde i lerhyddor utan elektricitet och vatten. Hyddorna lämnade en odör av smuts och det var becksvart på den spartanska insidan. Deras barn fick samtidigt bo på det lokala barnhemmet för att föräldern inte hade råd att försörja dem.

Att kunna få en egen inkomst, där mödrars barn skulle få möjlighet att gå i skolan, få mat på bordet och kunna bo hemma i ett drägligare hem, var något som Sida stärkte och så även förstärkte kvinnans position i samhället. Tidigare hade mannen varit den enda inkomstbringaren och miste han livet, fanns ingen annan väg att flytta till lerhyddan och att lämna bort sina barn.

Jumbe, till åldern 50 +, fungerade som en mellanhand att låna ut pengar till personer som ville starta egna företag. Jumbe berättade att så länge de fick sponsorer som exempelvis Sida, lånade de ut pengar. När pengarna inte länge skulle komma in, skulle de alltså få lägga ned projektet.

Jag ska inte dra ut på mina slutsatser för långt. I det korta perspektivet leder visserligen mikrolån till självförsörjning. Men i det långa loppet kontrollerar och vidmakthåller vi levnadsstandarden i väst. Så även levnadsstandarden i Afrika. Utan ett biståndsberoende Afrika, skulle vi aldrig kunna leva som vi gör.

Detta är ett typiskt exempel på att vi i väst, har gjort u-länder biståndsberoende med ett klart syfte, som döljs av dravel som att u-länders utveckling är beroende av rika länders bistånd. Inga nyheter direkt men det är stundvis otäckt att tänka på.

Fram för en strategi som främjar fria handelsvägar!

Det är faktiskt ganska intressant hur ungdomars kraft kan få in ett litet parti, utan en stabil agenda.

Så vad brinner ungdomar för år 2009? Piratpartiets tre grundläggande värderingar är att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.

Jo, som mångt och mycket, om den individuella vinsten. Fildelning åt privatpersonen och skyddad identitet. Jag har egentligen inget att säga om agendan, men är det inte en riktig nöt bakom partiet. Som tar sängvägen runt längst med hela landet. Som ber folket om en nettolön på 20 000 kr. För vad? Just precis. För den egna vinsten.

Skulle inte förvåna mig om det är Stureplan nästa och backslick som råder för Rickard Falkvinge. Snart får piratpartiets medlemmar skänka champagneslantar.

Enligt min mening finns det andra som är i större behov av 20 000 kr och som dessvärre få, skulle satsa pengar på. Istället satsar vi på en nöt. Som ska representera Sverige i Europaparlamentet med ett (eller två) mandat. Vi har gått från gruppens bästa till individens och kapitalismen, där vi glömmer bort arbetskraft över gränser och negligerar vad andra kan bidra med, de växande till antal äldre med behov av omvårdnad, de ökade psykiskt sjuka med flera.

En ytterligare intressant dimension i detta är frågan: varför är majoriteten unga män som röstat på pp?

Folket, ja, du och jag, väljer dem som ska välja åt oss. Politikerna sätter ramar och lagar kring hur vi ska leva och agera enligt ”normen”. Men vad händer om jag inte tror på de regler som satts upp? Vad händer om jag inte verkar efter reglerna?

Vad händer om jag vägrar att betala skatt? Eller vägrar att betala min A-kassa?

Det krävs inte en begåvad människa för att se konsekvenser av utanförskap, att inte innefattas av alla fördelar såsom pension, ekonomisk trygghet vid arbetslöshet etc.

Men i frågor som kanske inte ger lika konkreta ”morötter” eller ”piskor”, vilka är konsekvenserna då? Säg att jag inte lämnar den arbetsplats som kan strida mot mina egna principer. Vad skulle hända om jag s a s ”tog lagen i mina egna händer”? Där jag exempelvis vägrade att ge mina elever i lågstadiet ett omdömesbetyg. Förmodligen skulle det på sikt leda till avsked.

Egentligen är vi alla bara små marionettdockor. Och då inkluderar jag alla i samhället, från en arbetslös till en småföretagare. Gör därför dina val rätt.

Fast vet du egentligen vilka val du gör, när du röstar på ett parti? Plötsligt förstår man att valfriheten är enbart illusionen av lovade löften. Bakom kulissen fattas oanade beslut, som har indirekt har valts av dig.