I onsdags klippte jag topparna och en lugg, vilket normalt brukar gå på 450 kr. Denna gång kollade jag inte upp priset innan utan fick hosta upp 650 kr. I och med att detta är outat kommer jag säkert bli trackad och jag håller med. För ett topp-arbete.

Därefter mötte jag upp mina systrar och vänner för en afterwork. Vi hamnade som sista anhalt på Judy´s och det var som att stiga in i en sann Twin Peaks-anda. Röda sammetsgardiner klädde väggarna i ett rum som liknade en nedgången teater. En halv provdocka stod vid sidan om scenen. De enda som saknades i rummet var dvärgen och jätten eller… Bob. Ryser bara av att skriva hans namn.

Nu till kvällen huvudbry. Säger man att en torso står?

I går blev jag positivt överraskad. Köpte en present till en vän som firades på Underbara Bar. När jag stegade mot kassan blev ljusskenet starkare och starkare. Små knubbiga änglabebisar sjöng i kör:

- “Nu är den här, boken som du håller så kär” (i min nuvarande inlevelse och återberättelse kom jag inte på ett bättre rim).

Där stod den. Ett inbundet exemplar av boken “lilla stjärna” som nu finns i min ägo. Tidigare under dagen slog jag följe min man på en fisketur i nackareservatet. Medan han försökte fånga en gädda låg jag och stekte min bleka bringa på en klippa vilket har lett till en efterlängtad solbränna (läs grisskir).

Har idag varit på moderna museet. Såg en människolarv och kaktusstolar.

Nog om detta trams. Sov gott mina vänner.

hur helig som helst. Älskar den. Säger bara, Läs!

att glömma kameran just när jag ville fånga en bild att dela med dig. Igår befann jag mig på en flygplats i norra Sverige. På en griffeltavla löd rubriken Johannas café. Det stod bland annat vad de serverade till lunch. Längst ned på tavlan stod det Trådlöst bredband (säg till om skarvsladd).

Klickade nyss hem en julklapp till mig! Hoppas att leveransen hinner komma under julledigheten.

Jag älskar John Ajvide Lindqvist alla böcker. Människohamn är verkligen en favorit, en riktig sträckläsare. Novellerna kan rekommenderas för pendeln och låt den rätte komma in är så mycket bättre i bokform än film. Väntar ivrigt på att hanteringen av de odöda ska bli en film i framtiden. Jag blir på riktigt avundsjuk på dem som får hugga in i Ajvides lektyr.

Jag är helt såld på True Blood, Sookie och Bill. Har den senaste veckan plöjt genom säsong 2 och har en kraftig längtan till säsong 3. Utöver det gillade jag tonårsfilmen Twilight och har höjt medelåldern på New Moon (den var iofs lam). Jag satt som klistrad framför Twin Peaks som liten, var livrädd men förtjust i poltergeist och fick en flummig känsla av Twilight Zone. Min främsta genre inom film är rysare och jag har till min ägo ett antal.

Men vad står det för? Vissa tycker att det är så orealistiskt, obehagligt och tråkigt att de inte kan eller vill se eller läsa rysare. Jag tror att det är för att jag blir känslomässigt berörd på ett sätt där det känns spännande och rör sig utanför gränser som man inte kan föreställa sig.

Vad berör dig i läsning/film och varför?