Jag hatar män som utnyttjar kvinnor. Jag vill inte bilda mig en förståelse för hur jobbigt Littorin har haft det, för jag utgår från att han är en väldigt sjuk man. Som tror att det enda som hjälper är en utlösning för att trycket i huvudet ska släppa.

Så wikipedia blev räddningen. Picknick är ett låneord från franska pique-nique och betyder lustfärd (och förstås picknick). Så romantiskt franskt. Och så fel ute jag var.

Efter en relativt grundlig analys finner jag de facto att vattennamnen bottnar i synen om mannen som jägare, den som fångar maten och kvinnan är den som får vara hemma och sköta hushållet. Man ska också minnas att förr (i början av 1900-talet) betydde det otur om mannen mötte en kvinna på väg ned till fiskebåten. Så pass mycket otur att mannen fick ställa in dagens fisketur. Att det sedan kanske handlade om lathet -  äntligen fick mannen skylla på att få en ledig dag – eller en irrationell verklighetsuppfattning lämnar jag obesvarat.

Nelson Valdez?

Per Morberg?

När jag sökte efter foton på Valdez hade diverse bloggar tillika aftonbladet registrerat samma sak. Men strunt samma om detta inlägg kommer något sent. Alla mina läsare är ju inte inbitna fotbollsfantaster och detta var väl värt att blogga om. Har inget att göra med gårdagens utmaning. Alls.

Observera hans sugande blick.

Kan inte påstå att lönen jag har nu är särskilt hög. Den är okej i min yrkesgrupp (med 3 års arbetslivserfarenhet inom en och samma kommun) men riktigt dålig för en 30-åring. Jag vill inte hamna i fällan det-viktigaste-i-jobbet-är-min-personliga-utveckling eller klassikern, som jag f ö använt mig av ett antal gånger, jag-valde-inte-jobbet-för-lönen i en slags tro om ett inre kall. Jag tror i och för sig att vi har kall till olika saker i livet,  där vi känner att vi är på rätt plats, att vi får ett utlopp för vår fulla kapacitet och att vi brinner för det vi gör i hjärtat. Men varför ska mitt kall (oftast kvinnans) vara förenligt med en usel lön?

Jag jobbar inom socialtjänsten, en icke-vinstdrivande verksamhet som ska hålla sparkraven och inte överstiga budgeten. Skära ned, effektivisera, visa upp fina siffror för att nästa stund rekrytera nytt för att personalen blir sjukskrivna eller söker sig bortåt. Känns så trist att vår enda chans till en duglig löneutveckling är att byta tjänst till en annan kommun. Min övertygelse är att kommunerna skulle kunna driva en effektivare och mer kvalificerad socialtjänst om medarbetaren fick en högre lön och fick den respons som blir så viktig i ett annars så tungt jobb.

Jag vet att det inte finns ett svar på frågan om låga löner. Men den allra viktigaste orsaken är fortfarande att vi tillhör ett KVINNOKÖN och befinner oss i människovårdande yrken. Detta är ingen nyhet, det är till och med uttjatat men jag kommer fortsätta tjata tills vi får en lön som står i relation till manskönet.

För 89 år sedan fick kvinnan rösta för första gången. År 2010 får kvinnan lägre lön än mannen. Hur vill vi att det ska se ut om 20 år?

Från och med idag ska jag kämpa för riktiga löneökningar inom vår bransch.

Här kommer Jan Björklunds favoriter:

Abba – When I Kissed The Teacher
Christer Sjögren – I Love Europe
Michael Jackson – Thriller
Madonna – La Isla Bonita
Dionne Warwick – Do You Know The Way To San Jose
Anna Bergendahl – This Is My Life
Sven Ingvars – Två Mörka Ögon
Christina Aguilera – Hurt
Frank Sinatra – Fly Me To The Moon – Remastered Album Version) [The Frank Sinatra Collection]
Wolfgang Amadeus Mozart – Eine Kleine Nachtmusik

En analys över detta känns just nu överflödig. Sitter med tårar i ögonen och gråt i halsen.

Varför säger då kroppen fysiskt nej?  Jag måste nästan alltid resonera mig fram och tillbaka om jag verkligen ska ta steget till gymmet eller till joggingturen i skogsslingan. Jag har alltid undrat över hur  kroppens sammansättning ser ut hos oss människor. Saknar jag kom-igång-genen eller producerar min kropp mindre av någon hormon?

Uppfyllt av detta stiger du in i barnets fantasivärld av Vee Speers som väcker flera frågor kring bl a genusperspektiv, barnet i vuxenvärlden och makt och krig.

Därefter kliver du in i en omfattande utställning av Annie Leibovitz som bland annat fotograferat Johnny Cash och June Carter Cash, Demi Moores berömda magbild (lustigt att tänka på hur mycket skriverier det blev om gravidmagen i början på 90-talet) och många ögonblicksfoton. Det mest rörande är de återkommande fotona på hennes syster. Systern har bland annat fotograferats när hon drabbas av cancer och när hon ligger död, klädd i en vacker klänning.

Vill också säga UNDVIK planet högst upp.

Utställningen heter bodies och är gjord av den kontroversielle fotografen Joel-Peter Witkin. Jag fick total avsmak och obehagskänslor av fotona på likdelar. En huvudlös man sitter i en stol naken. Ett kvinnohuvud är fotot på ett annat porträtt där huden ser ut att vara pålappad (förmodligen efter att forskarna varit framme). Det är så makabert och jag kan inte låta bli att tänka på hur skruvad konstnären är.

Kostar 1990 kr. Är det värt det eller inte?

När jag och min man kom hem igår såg det ut såhär:

Jag kunde inte låta bli att 02-ish drabbas av en paranormallik-obehagskänsla medan mannen förklarade rationellt att det måste varit spänningen i gardinstången som gjort att den släppt. Man får tro vad man vill. Vad tror du?

Därefter mötte jag upp mina systrar och vänner för en afterwork. Vi hamnade som sista anhalt på Judy´s och det var som att stiga in i en sann Twin Peaks-anda. Röda sammetsgardiner klädde väggarna i ett rum som liknade en nedgången teater. En halv provdocka stod vid sidan om scenen. De enda som saknades i rummet var dvärgen och jätten eller… Bob. Ryser bara av att skriva hans namn.

Nu till kvällen huvudbry. Säger man att en torso står?

I går blev jag positivt överraskad. Köpte en present till en vän som firades på Underbara Bar. När jag stegade mot kassan blev ljusskenet starkare och starkare. Små knubbiga änglabebisar sjöng i kör:

- “Nu är den här, boken som du håller så kär” (i min nuvarande inlevelse och återberättelse kom jag inte på ett bättre rim).

Där stod den. Ett inbundet exemplar av boken “lilla stjärna” som nu finns i min ägo. Tidigare under dagen slog jag följe min man på en fisketur i nackareservatet. Medan han försökte fånga en gädda låg jag och stekte min bleka bringa på en klippa vilket har lett till en efterlängtad solbränna (läs grisskir).

Har idag varit på moderna museet. Såg en människolarv och kaktusstolar.

Nog om detta trams. Sov gott mina vänner.

Uppdatering:

Har fått mitt första läsarmail:

“De små stampande bjällerprydda fötterna, bjällror som ser ut som de vore upphittade från andra världskriget och ihopsatta av en man som precis fyllt 20 men fortfarande ser sig själv som en 8-åring med heliumballong från Gröna Lund. Sliter för brödfödan i Stockholms tunnelbana när egentligen hans föräldrar är miljonärer som bara har en önskan – att ge honom produktchefspositionen i ett av deras familjeföretag. Nej, den unge mannen har tydligt markerat att han klarar sig själv efter att ha gått ut Adolf Fredriks musikskola med högsta betyg i alla ämnen!”

Jag, som många med mig, tycker att det är obehagligt att se barn som huvudkaraktärer i rysare. Tänk dig 6 timmar med denna lilla vampyrgosse.

Hanns visade upp följande citat från SvD:

“Visst är det dags för borgerligheten att svara upp mot vänsterns falska humanism i den kriminalpolitiska debatten. För mig är positionen klar: Människan är en moralisk varelse och straff ger upprättelse åt såväl offer som brottsling, skriver socialminister Göran Hägglund.”

En intressant poäng Hanns framlyfte var jämförelsen mellan dagens “brottsling” och dåtidens “fattige”. Dåtidens brottsling var bland annat lösdrivare, prostituerade, alkoholister och tiggare. Det vill säga den fattige i samhället. Och byter du ut brottslingen till den fattige får meningen en helt annan betydelse:

“Människan är en moralisk varelse och straff ger upprättelse åt såväl offer som den fattige“.

Jag förvånas fortfarande åt oreflekterade politiker och som styrs av sitt “egna sunda förnuft”. Tror att de ska få en egen kategori i bloggen.

Under 1860-talet fanns fler terapeutiska badformer som exempelvis: Arm Bath, Dripping Sheet Bath, Electric Bath, Footh Bath, Head Wash, Wet Socks med flera. En läkare ska ha berättat hur det var att utföra medicinska regnbadet, det vill säga duschen:

- “Det är inte ovanligt att personen vid första strålen visar verklig skräck, ropar, gör motstånd, springer sin väg, upplever skrämmande kvävning och hjärtklappning; och det är inte heller ovanligt att man efter några ögonblick hör honom säga: Var det allt?”.

Visst kan man förundras över tidens betydelse och syn på terapi. Jag undrar särskilt över “Wet Socks”. Gick den ut på att bära strumpor i ett fotbad?

- Vad duktig du är!

Min kille som tidigare lastat av saker fick däremot frågan vid flertal tillfällen:

- Är det eldelar i sopsäckarna?

Genusperspektivet kan verkligen appliceras på denna städdag, som skedde den 8 maj år 2010.