Valfrihetens land

är bara ord för dem som platsar

Ständigt kräla upp i kvicksand

när man inte vågar att vara sin egen tsar

Rädslan att ta fel beslut

griper tag i ens strupe

Minut för minut för minut

tills ångesten dämpas av en absintsup.

Idag kl. 12.00 går första avstapeln på tjejmilen. Jag har tänkt att ställa mig i en startgrupp för joggare. Nervöst. Vad faan har jag gett mig in på? Jag har dock en hejarklack som består av en person som kanske ger lite pepp. Hoppas jag inte förlorar henne i sikte, det är inte mindre ä 25 000 pers som kommer vara på området.

Vilken tid kommer jag in på?

1. Grupp 4. Start kl 12.30. För dig som springer på 60-62 minuter.
2. Grupp 5. Start kl 12.40. För dig som klarar Tjejmilen på 63-65 minuter. Du ska klara av att pringa eller jogga hela vägen.
3. Grupp 6. Start kl 12.50. För dig som joggar Tjejmilen på 66-70 minuter.
4. Grupp 7. Start kl 13.00. För dig som joggar milen på 71-75 minuter. I denna grupp kan du promenera delar av banan.

Det blev grupp 5. Joggade milen på 65 minuter. Skön känsla!

Vet någon varför jag inte kan ladda upp bilder till mina inlägg? Någon som stött på samma problem?

Tyngden av människans bröst

barnets känsla av trygghet

Lever utan tröst

förnimmas av mammans skygghet

Växer upp i ett ofrivilligt öde

och skär i sin handled

Den unga levnaden ser på sitt blodflöde

som ångesten framskred.

Att leva ett liv

att ständigt vara rädd

Utan att ta ett kliv

väntades på sin dödsbädd

Vad du ångrar som mest

när livet är i slutet

Är att du inte fick vara en vildhäst

för att första steget var framskjutet.

En observation som gjorts under de senaste konserterna och festivalerna är de ensamma män i 35-40 års ålder som säljer öronproppar. Öronproppen kostar runt en tia. Om han har köpt kanske 35 000 öronproppar för ca 1 kr styck tjänar han 350 000 kr. Han kanske säljer 2000 öronproppar per konsert. Det är i runda slingor 18 konserter under ett år, fler sommarkonserter är med i kalkylen. Som ger en månadslön på 29 000 kr (brutto) utan omkostnader såsom resor och försäljningstillstånd.

Detta är intressant i sig men tänk hur hans hem ser ut. Har han en hel garderob med öronproppar? Eller förvaras de kartongvis i vardagsrummet? Känner någon en öronproppsman och kan berätta?

Jag är inte den bästa bloggaren att uppdatera. Jag skyller på sommaren och tror på en schysst blogghöst. Kan berätta om helgens bravader. I lördags var jag tillsammans med två andra på Coldplay konserten. Vi satt vid staketet till höger om scenen och hängde. Några roddare var på andra sidan stängslet och började dela ut gratisprylar. Bl a fick vi reklamplektrum med Coldplays logga och en keps. Några tjejer fick trumpinnar och vi skämtade om att vi ville ha en roddares hatt. En av roddarna hakade på skämtet och sa “what about his left shoe”. Efter några skratt åt meningslösa samtal, frågade roddaren om vi ville ha backstagepass. Vi svarade förstås yeah!

Roddaren skulle hämta en kollega (för en granskning?) och efter det skulle vi eventuellt få ett varsitt pass. Kollegan kom och hälsade på oss och sa att han skulle återkomma om tio minuter. Vi tänkte att de drev med oss. Efter ett tag kom roddaren tillbaka och såg uppgiven ut. Vi visste vilket besked vi skulle få endast av att se hans blick. Trodde vi. Han tog fram tre pass och vi fick nervöst följa med till rummet “Coldplay family and friends” med fri tillgång till vin, öl, snacks och mat. Vi fick även se hur det såg ut bakom scenen, titta ner på publiken med 33 000 pers (!) innan förbandet gick på. Galet.

Vi fick restriktioner om att inte tala med Coldplaymedlemmarna och vi såg trummisen passera oss i korridoren. Därefter fick vi gå ut i publiken igen och avnjuta av sensommarens bästa konsert.  I slutet av konserten kom roddaren fram igen och gav oss fler plektrum och spelschemat för kvällen. Han skulle själv jobba vidare och resa samma kväll till Tyskland för nästa spelning.

Vad kan man säga om kvällen? Tack du kära roddare som fulländade vår kväll!

Dagen jag blev självisk

for jag till paris

Blev nästintill biblisk

och kände mig som en novis

Jag stod i mittfält med bollen i min makt

och jag fattade att det var jag

Gräset var alldeles nylagt,

jag spelade i ett proffslag!

Läste för ett tag sedan ett tänkvärt citat från Goethe: ” – Egentligen vet man något först när man nästan ingenting vet. Tvivlet växer med kunskaperna. ” Kunskap genererar alltså osäkerhet och detta leder inte helt osökt till frågorna:

Vilken kunskap ges?
Vad tar du emot?
Hur får du kunskap?
Varför vill du lära?

Om du är nyfiken och kunskapstörstande till din natur, kan detta vara en förklaring till din osäkerhet? Kan osäkerhetskänslor vara ett tecken på att vi lever en föränderlig och komplex värld? Kan det vara så enkelt att osäkerhet beror på att du lever i nuet? Jag öppnar härmed diskussionen.

Jag har en trogen läsare som kallas mr T. Mr T har kommit med en intressant kommentar gällande ovissheten i dagens samhälle:

Det är ett axiom, eller hur ?
Desto mer man vet desto mer kan man ifrågasätta och osäkerheten till följd av alla alternativ som den utökade kunskapen ger kunskapsbäraren innebär just att Goethes tes har en konkret innebörd. Som kunskapsbärare kan man antingen fastna i ett grubblande mot oändligheten eller så får man bestämma en åsikt att stå för och argumentera för mot bakgrund av den kunskapsmassa man nu har haft förmånen att förvärva.
Så länge man har en stor distans till en händelse eller företeelse är det så lätt att vara kategorisk i sin uppfattning.Min erfarenhet är att desto närmre man är en situation, händelse eller relation och med för mycket information och kunskap desto mer komplex blir ens ställningstagande och ibland t o m omöjligt. Konklusionen är dock ganska enkel, studera filosoferna och upptäck till Din stora förvåning, möjligtvis besvikelse att ingenting är nytt under solen.

En intressant frågeställning som sysselsatt T är hur kan det komma sig att mänskligheten under de senaste 2000 åren har genomgått en så remarkabel utveckling i material standard och teknisk utveckling utan att våra sinnen, primära behov och känslor utvecklats i samma takt – återigen Goethe eller varför inte Shakespeare, eller läs de grekiska filosoferna eller Bibeln/Koranen/Torarullarna fortfarande samma tema.

Är det så att våra sinnen inte utvecklats i samma takt som tekniken?