Rusningstrafik. Befinner mig på tunnelbanans gröna linje mot Gullmarsplan. En man 65 + pratar med sin hustru 65 + som sitter mittemot honom:

Äldre mannen:
- Margareta, kan du skicka ett sms till mig?
Äldre kvinnan:
- Nu förstår jag inte vad du menar?
Äldre mannen:
- Jo förstår du, jag vill också kunna ta upp min mobil.

Medpassagerarna tittar upp från sina mobiltelefoner och skrattar lite nervöst för att därefter fortsätta fippla med sina mobiltelefoner.

I går morse strulade pendeltågen. Det var tekniskt fel vid Karlberg. Eftersom tröttheten trängde sig på, flöt tiden ihop och min halvtimmas försening kändes inte så farlig. Jag tänkte “tur att det inte stod olycka.” Olyckor i pendeltågstrafiken innebär ju att någon har dött på spåret.

När jag var på väg hem vid femsnåret igen talade rösten i högtalaren om att pga. en omfattande olycka i Karlberg vänder tåget i Solna. En omfattande? Jag och kollegan skämtade om att det kanske handlar om en sekt som kollektivt tagit sitt liv. Ja, det är ett lågt skämt men det handlar väl om att avdramatisera något obegripligt. Pratade med en av systrarna som fått höra av en tågvärd att det var en person som dött på spåret. Och visst, jag fick lite dåligt samvete.

Men om man tänker på det så finns det inget annat sätt att ta sitt liv med en sådan omedelbar verkan på okända personer. Jag kan undra om personen själv hade det i åtanke. Det värsta av allt är pendeltåget tar sin form till klagomuren. Jag har inte varit i Jerusalem men kan tänka mig ett ljud, nästan sövande, av röster som bildar en monoton stämma.

Strax efter informationen från högtalaren hörs ett brus av irriterade okända medresenärer.

- “det är alltid fel på pendeln” blandat med
- “det är alltid dålig information” och klassikern
- “det är inte klokt att tågen inte klarar av snöovädret”.

Ja, ni har väl hört dom förr. För är det något som svenskar ägnar stor tid till, är det att klaga på SL. Sen att livet kom emellan är mindre betydelsefullt.

Ipaden!

Detta hände typ fem minuter från oss. Känns lika overkligt som dubbelmordet i Linköping. Det skedde ca 5 minuter från mig också. Jag minns att jag vände mig om ett antal gånger, ifall mördaren skulle gå bakom mig. Signalementet var en mörkblå luvtröja och man ser på något sätt det man vill se. Jag såg därför ett antal män i mörkblåa luvtröjor. I mataffären. På torget. På vägen till LiU. Det är som när man har hört ett nytt ord eller begrepp för första gången. Helt plötsligt dyker det upp överallt.

Dagens skräckupplevelse:
Jag såg en medelålders man urinera när jag klev av pendeln. Hade gärna sluppit det.

Dagens lättnad:
Mr Rostfritt stål har flyttat in!

Till sist, på blocket:
Hela 19 kompletta dusch och WC set säljs för 1000 kr st. Köparen får själv montera ned handfatet, toasitsen och duschen. Har bara att säga, good luck!

Håller på att frosta ut frysen och imorgon lämnar åbäket oss för alltid. In kommer mr rostfritt stål. Jag kommer bosätta mig i köket när det är klart. Slå på kranen. Dra kranspaken upp och ned. I ett nästintill maniskt tillstånd. Min karl kommer få lotsa in mig till sovrummet på kvällarna för att bryta min stirriga blick.

Nu till något allvarligt. Hur kommer det sig att jag oreflekterat har satte könet “man” på frysen? Har jag inte kommit längre i mitt genustänk. Och nu är det liksom försent att ändra till miss.

Miss rostfritt stål?

måste vara en av de mest störda jag har sett.

‘

Man kan undra hur någon tänkte vid framavlingen av rasen. De ser inget och det måste vara fruktansvärt hett på sommaren, för att inte tala om snökockor i hela pälsen. Det måste ligga en ond människa bakom detta. Stackars pulisar.

trodde grills var en sådan där amerikansk grej som aldrig skulle funka här. Som de skruvade eller vridna levisjeansen (minns inte namnet). Men icke. Kolla in blingen. Kanske ska köpa ett par i guld bara för att. Kommer dock bli svårt att pulla off en cool-stämpel (och jag är medveten om det snuskiga ordet i meningen).

tata

Man kan ju inte låta bli att undra vem som säljer, och för den delen köper, BH:ar via blocket. Här kommer ett fantastiskt erbjudande om hela 40 st! Men vänta… det är en man som säljer dem. Något suspekt.

Har börjat spana på blocket efter möbler till lägenheten och har hittat just de möbler som är tilltänkta. Vill hellre köpa begagnat än nytt. Har slängt iväg några mail vilket lett till att jag hetskollar mailen. Om jag inte missminner mig brukar annonsörerna strunta i att skriva ner några rader om att varan är slut. Blocket är verkligen något opersonligt.

Minns när jag sålde en klippansoffa för 300 spänn. Köpte den själv för 700 genom studentportalen i Linköping. Kan säga att kanske fem personer hörde av sig via mail men bara en fullföljde köpet. Och då väntade jag in fortsatt svar från de fyra första, som antagligen ångrade sig. Jag har själv varit där. Skickat iväg ett intressemail på blocket, fått svar om att produkten finns kvar men inte fått medhåll om att köpa teakbordet. Det klart. Alla våra dörrar har min karl målat vita från just teak. Kanske har han utvecklat någon form av hatiskt känsla mot just teak och ännu värre teak på plana ytor, som exempelvis bord och dörrar.

Kan väl avrunda med dagens upp:
Halva veckan har gått!

Dagens ned:
75 000 döda i Haiti.

Imorgon blir det snabba cash med systrarna. Kanske kommer en recension. Är lite skeptisk.

..till den andra. Och man behöver apatiska dagar för att ofrivilligt varva ned också. Har kommit på att jag undermedvetet har stressat över saker.

Idag har jag däremot känt mig exalterad. Jag har hittat den rätta bröllopsklänningen. Det ni. Trodde inte att jag skulle ha sådan framförhållning som jag helt plötsligt fått. Giftermålet är i augusti och klänningen beställs i veckan. Trist att man bara kan använda den en dag. Bröllopsklänningen går i 50-talsstil och är bedårande vacker. Kanske inte så intressant att veta utan en bild på verket. Hojta i sådant fall till.

Förutom det har min bundsförvant beställt vitvarorna och snart kommer vårt liv att återgå till det normala. Ingen mer mikromat, även om det mesta går att mikra. Igår blev det en bakpotatis som puffade konstigt inne i mikron. När jag väl tog ut den hade potatisinnehållet krymt och skalet såg ut som ett russin i en jättes kropp. Ganska äcklig syn men klart ätbart.

Vad jag ska laga mat snart. Det är samtidigt skönt att testa då och då i livet att inte leva efter att man har alla tillgångar. Människan är anpassningsbar och idéerna flödar som mest när man saknar något.

Idag är en sådan dag när jag inte velat titta fram under täcket. Skulle tränat i morse men motiverade mig till att stanna kvar under täcket. Tror att jag behöver sol. Och en resa att se framemot. Har ni tips för vad jag kan göra åt min apati-light?

..i Japan.

Vad syftar påsen till på huvudet? Hjälper upphängningsanordningen mot magont?

Och varför ser ungen som cyklar på den andre glad ut? Eller kan det ha något med kopplingsförmågan att göra..

Tyckte att kedje-statusuppdateringen på facebook var riktigt smaklös. Men nu är the botten – riktigt Timbuktu – nådd. Någon har bytt ordet cancer till idiot.

Vad äter du – en mandarin, clementin eller satsumas?

Någon av dagens läsare sökte på “sälja öronproppar” och hamnade här. Tycker att det är en fantastisk företagsidé men förvaringen är fortfarande ett mysterium.

Idag låg en knäck snett till vänster från toalettsitsen på jobbet. Jag var på toaletten runt 11-tiden. Kanske hade någon av misstag haft en knäck fastkletad på ett klädesplagg från julens frosseri, för att därefter ramla av. Eller någon som ville utföra ett socialt experiment. Värt att notera att det är en personaltoalett med ca 10 anställda på plats. Den låg på samma plats fram till 15-tiden. Sen var den borta. Undra om någon åt upp den.

Dagligen placerar vi in människor i olika fack utifrån en mängd olika attributer, för att få en känsla av sammanhang. Jag tror mig själv att vara relativt fördomsfri men det är bara att inse. Ingen människa är fördomsfri.

En grupp personer som jag har svårt för är kotlettfrillorna.

Kotlettfrillorna associeras med Stureplan och finanskretsar. Det är inte finanskretsarna i sig som jag har svårt med, men jag får vissa obehagliga associationer av ordet “Stureplan.” För mig förknippas Stureplan med överklass, något plastigt och oäkta. Personer som drar på sig fejkade leenden och låter det materiella vara indikatorn på framgång och lycka.

Det är samtidigt lätt att stå utanför en grupp som jag själv inte tillhör och lägga på dessa egenskaper, för visst jag har ingen egentlig insyn i Stureplan. Och jag tillhör inte överklassen.

Det är därför ganska intressant att fundera över varför jag har utsett just denna grupp att vara avvikande och att bete sig annorlunda. Kanske för att jag utgår från en bild där de inre värdena är styrande och som står i kontrast till min bild av Stureplan. För egentligen, måste dessa två världar stå i kontrast till varandra?

Kan det handla om att förenkla något främmande – till en dikotom och svartvit förklaringsmodell? Alltså att de inre värdena skulle vara frånvarande i Stureplansbilden. Rimligtvis borde det ju finnas olika grader av båda karaktärsdragen i respektive grupp i samhället och då blir det inte lika enkelt att avfärda kotletten.

Är människan generellt mer beredd på att skjuta till lite extra skattepengar för att få en bättre verksamhet inom förskola (som ett exempel) eller vill människan generellt betala mindre skatt och leva lite bättre för sin egen skull?

Jag är tveksam till det. För jag tror att många människor är giriga.

Om förskolan inte berör privatpersonen själv, alltså att personen inte har barn eller känner någon nära som ha barn, så bryr sig inte den om att det skulle kunna bli en bättre verksamhet med färre barn per förskolelärare. Sedan tänker jag på hur samhället ser ut idag.

Idag är vi mer inriktade på den individuella utvecklingen och framgången. Vi ska alltså satsa på oss själva. Medan på 70-talet, styrde mer den kollektiva idén och den solidariska tanken kring svaga eller utsatta grupper. Kanske var även människor då mer beredda på att hjälpa andra, där individen inte hade en personlig anknytning till den svaga gruppen.

Vad tror ni?

Hade en intressant diskussion med en vän och vi var ganska enade. Slänger nu ut frågan till er läsare:

Är det mer okej att köpa en platt-tv om det inte är på andras bekostnad?

Med andras bekostnad menas exempelvis en anställd som fått en hög provision på att medarbetarna har sålt saker. Eller varför inte kungahuset.

På väg hem från jobbet med pendeln.

Ska precis öppna en bok när en späd man, 28 plus, börjar tala påfallande högt i sin mobil:

-  Hör du inte vad jag säger? Jag la inte på luren, det bröts säkert. Och vi båda trodde att den andra la på luren.

Ohörbart. Hon säger något.

- Kan du inte säga något konstruktivt? Och varför skriker du på mig? Du kan inte ta till dig av något som jag säger utan utgår bara från din bestämda åsikt.  Måste vi tycka likadant bara för att vi är ett par? Jag reagerade inte på det och jag tycker inte att det är något fel att Camilla sparar på gamla kärleksbrev från sina ex. Jag har också kvar några brev.

Ohörbart.

Det har jag visst! Från dina föräldrar och dig.

Blickar utbyts mellan medpassagerare. Några skruvar på sig. En och annan tar på sig hörlurar. Jag likaså.

Efter ca 15 minuter av resan dör min ipod. Och något har hänt. Han har blivit omvänd. Till och med hans röst har förändrats till en mjuk, ljus stämma:

- Emma, förlåt mig. Jag menade inte att såra dig. Är du sur på mig? … lovar du?

Jag ångrar bara en sak under resan. Varför frågade jag inte om han kunde sätta på högtalarfunktionen.

För liksom:

• Är Camilla Emmas “vid sidan om”?
• Ä den späde medveten om det?
• Varför har den späde kärleksbrev från Emmas föräldrar? Lite väl perverst.
• Hur lyckas Emma få den späde att be om ursäkt för sin åsikt?