Varit på Fotografiska museet ikväll. Det var över förväntan och jag fascinerades av Lennart Nilssons foton. Du får se fotografier på foster och spermier som befruktar ägget, som för övrigt liknar ett vackert och färgstarkt korallrev. Bilden nedan är ett foster i vecka 14.

Uppfyllt av detta stiger du in i barnets fantasivärld av Vee Speers som väcker flera frågor kring bl a genusperspektiv, barnet i vuxenvärlden och makt och krig.

Därefter kliver du in i en omfattande utställning av Annie Leibovitz som bland annat fotograferat Johnny Cash och June Carter Cash, Demi Moores berömda magbild (lustigt att tänka på hur mycket skriverier det blev om gravidmagen i början på 90-talet) och många ögonblicksfoton. Det mest rörande är de återkommande fotona på hennes syster. Systern har bland annat fotograferats när hon drabbas av cancer och när hon ligger död, klädd i en vacker klänning.

Vill också säga UNDVIK planet högst upp.

Utställningen heter bodies och är gjord av den kontroversielle fotografen Joel-Peter Witkin. Jag fick total avsmak och obehagskänslor av fotona på likdelar. En huvudlös man sitter i en stol naken. Ett kvinnohuvud är fotot på ett annat porträtt där huden ser ut att vara pålappad (förmodligen efter att forskarna varit framme). Det är så makabert och jag kan inte låta bli att tänka på hur skruvad konstnären är.