endorfiner eftersökes
Lägger jag mig ned i soffan omfamnas jag av sömnen. Men jag vägrar. Jag tvingar ögonen att vara öppna. Vet att det enda som kan råda bot på tröttheten är att knyta på mig joggingskorna och bege mig ut för att få en endorfinkick. Jag sprang banne mig vårruset förra veckan.
Varför säger då kroppen fysiskt nej? Jag måste nästan alltid resonera mig fram och tillbaka om jag verkligen ska ta steget till gymmet eller till joggingturen i skogsslingan. Jag har alltid undrat över hur kroppens sammansättning ser ut hos oss människor. Saknar jag kom-igång-genen eller producerar min kropp mindre av någon hormon?
Tuesday, 8. June 2010 21:30
Oftast känns det som om jag saknar en-kom-igång-gen på skrämmande många plan. Det vore så skönt om några forskare kan komma fram till vart det brister i kroppen. Jag skulle nog vara mer förlåtande mot mig själv om jag tex visste att nu är det denna x kemikalie som saknas i hjärnan. Det är alltså inte mig det är fel på, utan en genetisk uppsättning jag inte kan rå för.
Självklart skulle jag inte ha några problem med att låta fyllas på med diverse ämnen för att bli en supermänniska:)
Tuesday, 8. June 2010 21:53
Det är detta som länkar oss samman Annika, vi båda saknar en gen.
Men om vi ska kolla på arv (och miljö spelar också in men nu blir det strikt biologiskt) är knappast det vi härstammar från hurtigt.
Promenad-genen verkar vara det enda genomgående inom familjen. När det kommer att-sätta-igång-andra-saker så är jag nog beroende av andra människor för att verkligen komma igång.
Vilken poäng finns det att städa om man inte ska ha besök?
Tuesday, 8. June 2010 21:53
och då finbesök
Wednesday, 9. June 2010 9:06
Det hela går nog ut på att människan satt för höga krav på sig själv. Vilket är dumt eftersom det bara komplicerar allt när vi inte är skapta för sånt. Människan är trots allt ett djur.
Wednesday, 9. June 2010 9:37
Jag är född med sova genen, eller så är det alla åren med barn och minskad sömn som gör att jag bara vill soooova!!!
Ska jag göra något så är det bara till att vara bestämd annars tar sova allternativet över FORT!
puss och kram och nyp i röva!
Wednesday, 9. June 2010 22:38
Vad jag tror om folk som joggar behöver jag nog inte säga en gång till så ut och gå bara Kristina, ta’t lugnt haha!
Wednesday, 9. June 2010 23:23
Jag kom iväg och joggade lidelsefullt. Det var knappt njutbart efteråt. Så för att komma över den tröskeln är planen att jogga imorgon igen. Fast med sällskap, kanske går det bättre då.